Lägg av! Bråk på jobbet är inte kopplat till kön

”Kvinnor kan inte hålla sams!” är en vanlig fördom. Men faktum är att kvinnor och män bråkar lika mycket på jobbet, hävdar forskaren Britt-Inger Keisu. Den slutsatsen drar hon efter en enkätstudie som drygt tusen sjuksköterskor, lärare och socionomer har svarat på.

– Flickor ska bara vara två och två, för är de tre så kan de inte komma överens! Den här myten – för det är en myt att tjejer inte kan komma överens – är seglivad, säger Britt-Inger Keisu, forskare vid sociologiska institutionen vid Umeå universitet.

En annan samhällelig föreställning är att inte heller vuxna kvinnor kan samsas särskilt väl. Här ligger kvinnodominerade arbetsplatser särskilt illa till. Tidigare forskning visar dessutom att det faktiskt är färre konflikter på arbetsplatser där för­delningen av kvinnor och män är jämn.

– Men det är en myt att det skulle vara så att kvinnor baktalar varandra och inte kan enas om beslut på arbetsplatsen. Och att män däremot skulle vara raka och tydliga när de vädrar sina åsikter, säger hon.

Så varför ser man en tendens till mycket konflikter på kvinnodominerade arbetsplatser om det inte har med könet att göra? Britt-Inger Keisu är övertygad om att det finns andra förklaringar och att bråk på jobbet ofta går att härleda till arbetsmiljöproblem. En konsekvens av att vi köper könsstereotypa föreställningar rakt av är att vi inte går till botten med att finna de verkliga orsakerna bakom spänningarna. Och tar vi inte itu med de verkliga problemen bakom osämjan kan följden i förlängningen bli sjukskrivning och psykisk ohälsa.

I forskningsprojektet Att räkna med bråk? En studie av konflikter och psykisk ohälsa i kvinnodominerade arbetsplatser ur ett genusperspektiv har Britt-Inger Keisu och hennes kollegor riktat in sig på framför allt sjuksköterskor, lärare och socionomer, tre yrken där inte bara kvinnodominansen är hög, utan också sjukskrivningstalen.

– Ohälsan är väldigt hög på kvinnodominerade arbetsplatser. Det här med konflikter, som jag studerar, är bara en liten delförklaring tror jag, men det är trots allt en pusselbit. Många av de kvinno­dominerade yrkesgrupperna har hög psykisk ohälsa och det är känt att konflikter och psykisk ohälsa hänger ihop, säger Britt-Inger Keisu.

Så varför tjafsas det mer på dessa arbetsplatser? Och hur tar man reda på om det endast är en inbillad gammal föreställning att kvinnor skulle tjafsa mer än män? Forskarna har bland annat gjort en enkätstudie där de har kartlagt förekomst, orsaker och konsekvenser av konflikter. De intresserade sig både för konstruktiva och destruktiva konflikter i enkäten, som 1 299 personer svarade på.

För att ringa in om­fattningen av bråken på arbetsplatsen ställde forskarna frågor som handlade om hur ofta relationerna i ens arbetsgrupp upp­levdes som spända, hur ofta man upp­levde att arbetsgruppen var oense kring vem som skulle göra vad och hur ofta känslomässiga konflikter förekom. Genom att titta på enkätsvaren och jämföra i vilken utsträckning som kvinnor respektive män hade svarat på frågorna kunde de också dra en annan intressant slutsats:

– Kvinnor och män bråkar lika mycket på jobbet. Det finns inga könsskillnader när det gäller konflikter, säger Britt-Inger Keisu.

Konflikter kan lite förenklat delas upp i tre underkategorier, sak­konflikter, processkonflikter och relationskonflikter. Sakkonflikter var de vanligaste i studien.

– Det är inte farligt att ha mot­stridiga åsikter eller menings­skilj­aktigheter, men det är viktigt att ha tid att diskutera dessa, säger Britt-Inger Keisu.

Att vara oense i sak är inte förknippat med psykisk ohälsa. Är konflikterna istället kopplade till personer, så kallade relationskonflikter, är det däremot värre.

– Relationskonflikter var mest ovanligt som tur var, men det var relationskonflikter som i denna studie visade sig ha negativ inverkan på stress, depression och utbrändhet. Här var sambandet signifikant, säger hon.

Processkonflikter, som handlar om att man är oense om hur och vem som ska göra något på en arbetsplats är visserligen relaterade till ohälsa, men i studien var sambandet svagare än för relationskonflikter.

Förutom den kvantitativa studien genomfördes också en kvalitativ studie med intervjuer och workshops.

– Vi var intresserade av hur en konflikt uppstår i interaktion mellan människor på en arbetsplats, säger Britt-Inger Keisu.

Forskarna besökte tre arbetsplatser vid två tillfällen, bland annat en arbetsplats där det arbetade många nyutexaminerade socionomer. Mitt under brinnande flyktingkris hade de uppgiften att arbeta med ensamkommande barn. Samtidigt genomfördes organisationsförändringar och antalet medarbetare ökade i snabb takt.

– Här uppstod många konflikter, både bra och dåliga, säger hon.

Och ur ett okunnigt utifrånperspektiv skulle man kanske kunna dra slutsatsen att det var många tjejer som inte kunde samarbeta som jobbade där. Men tittar man närmare på situationen var det lätt att se att det fanns organisatoriska faktorer som gjorde arbetssituationen extra svår, menar forskarna.

– Vi såg att ett komplext för­hållande mellan människor och hur arbetet organiserades tillsammans med externt tryck påverkade vilka konflikter som uppstod. Det här är bara ett exempel på varför det är så viktigt att gå förbi förenklade förklaringar för att kunna förstå varför konflikter uppkommer, säger Britt-Inger Keisu.

Text: Maja Lundbäck